Idag har sannerligen varit en sådan dag! Vaknade av telefonen 05.20, min syster som ringer och berättar att våra föräldrars katt Tiger, som hon varit kattvakt åt under natten, nu plötsligt inte kan stå på sina ben. Bakbenen bär honom inte och han ligger i sängen och jamar åt henne.

Å igår på dan, gick han precis som vanligt. Var inte mycket annat att göra än att be henne ligga kvar i sängen med katten, så skulle jag åka dit och kika. Syrran fick även i uppgift att ringa och väcka våra kära föräldrar som var på hotell i Göteborg efter en liten weekend hemifrån.

Så det var bara att ge sig in i duschen, äta frukost, utfodra mina egna kissar och sedan ta bilen till föräldrarnas hus. Väl där kunde jag bara konstatera att, nej, han kunde inte stå på bakbenen, men han verkade inte ha ont när jag rörde vid dem.

Ringde vet när dom öppnade 8.00 och fick tid för såväl Tiger som för min Geeris som varit hes hela helgen och nu i princip tappat rösten. Kl 12.00 hade vi tid.

Så efter lite förhållningsorder till syrran åkte jag tillbaka hem, hinner knappt hem och in genom dörren så ringer Kerstin från stallet och meddelar att Nero ligger ner i hagen, vilket han ALDRIG har gjort tidigare. Snarare tvärtemot.

Så det var bara att vända på klacken och styra bilen mot stallet. Nero låg mycket riktigt i hagen när jag kom, reste sig upp när jag kom ner till honom. Så jag plockade med honom in. Han skrittade utan hälta in till stallet och passade även på att släppa ut lite luft när vi gick.

Väl inne i stallet checkade jag vitalparametrarna utan att hitta något särskilt uppseendeväckande. Temp 37,4 AF 13 Puls 48, normala slemhinnor och tarmljud. Möjligen lite förhöjd puls, men det är ju inte så konstigt eftersom han blir lite stressad av att komma in själv, och dessutom kan man förvänta sig att han har en viss smärta från benet. Nero åt gladeligen den morot jag erbjöd och sedan betade han glatt på gräset utan för stallet.

Så jag vet inte riktigt vad det stod för. Han hade ätit och druckit normalt både inatt och på morgonen. Normalt mycket bajs både i box och hage, såg inge annorlunda ut. Så en tanke är ju ifall det blir lite väl sederande med både Vetranquilen och Buttan. Imorse var ju första gången då han verkligen ätit upp allt foder på morgonen, och således fått i sig full dos av båda läkemedlen.

Så Nero fick återvända till sin sjukhage med en påsa hö som han gladeligen mumsade i sig. Putte skulle hålla lite uppsikt medans jag var till veterinären med katterna. Så det var bara att styra bilen hemåt, hämta Geeris och åka vidare till vet. Lyckligtvis hade mina föräldrar hunnit hem, och pappa och syrran tog således Tiger till veterinären.

Väl där var det i sedvanlig ordining halv kalabalik med hundar som skäller och katter som skriker. Usch, jag avksyr att behöva utsätta mina djur för detta, men det är ju ett nödvändigt ont ibland.

Vi fick iaf komma in till vet 30 minuter efter vår ankomst och vi gick igenom Geeris heshet. Hon lyssnade på hjärta och lungor som lät fina. Sen beslöt hon sig för att ge Geeris lite lugnande att sova på, så hon kunde kika ner ordentligt i halsen för att se vad som kunde vara fel. Så pluttisen fick en liten spruta och somnade sedan så sött.

Undersökningen gick fint och man hittade en halsfluss på kissen, med svullna tonsiller. Såg dock inte så infekterat ut, så vi kör en kur med kortison och avvaktar med antibiotika. Det tog superlång tid för Geeris att vakna, trots att han fick en "vaknaspruta" när dom var klara. Så sen var det bara att invänta att han skulle vakna tillräckligt för att dom skulle släppa hem oss.

För Tiger gick det väl ändå ok, med tanke på vad vi trodde. Man röntgade och tog prover som visade markant förhöjda levervärden, men inget annat. Rtg visade att han nog är ganska sliten i sina leder, samt att det finns lösa benbitar sedan han bröt bakbenet för 10-12 år sedan, och att han troligen överanstängt sig när han hoppat på dörren under tiden han varit ensam och att det är det som gör så ont att han inte orkar stödja. Så Tigge fick smärtlindring och Kortison, samt ny mat med tanke på levervärdena.

Så när jag väl var hemma med Bagheera igen, så lämnade jag över honom i sambons vård en stund, och vände för jag vet inte vilken gång i ordningen, bilen mot stallet.

Nero verkade dock helt normal i sin hage. Å enl Putte och Kerstin hade det varit lugnt sedan jag åkte. Så nu hoppas vi att det bara var lite översedering, å så provar vi att ta bort Vetranquilen imorgon.

Suck...jag är helt galet trött nu iaf, å det ska bli så skönt att sova ikväll. Glädjande nog så är ju sambon tillbaka från London, alltid något!