Så ledsamt besked idag. Fick reda på att Gayaal, mina fina fina stjärnpållis som jag berättat om tidigare, och som såldes när jag köpte Jerez, fick tas bort i lördags pga tarmvred.

Han hade insjuknat snabbt i lördags eftermiddag och när veterinären väl kom ut var det bara att konstatera att det var ett tarmvred, och dessutom kände hon tydligen flertalet knölar i magen på Gayaal, vilket knappats förbättrade prognosen. Med lång väg till Strömsholm och tveksamt resultat på en eventuell buköppning tog Annica, Gayaals matte, det tunga beslutet att låta honom somna in   

Ett beslut som är svårt att ta, men jag är glad att hon tog det beslutet då jag hellre lider själv än ser en älskad vän lida.

Så dagens inlägg blir en hyllning till min första stora hästkärlek...Gayaal 2000-2013  Vila i frid killen min!

Gayaal var min själsfrände mellan 2005-2010...och vi hann med så mycket under dessa år. Mycket tungt och svårt, men även så oändligt mycket glädje och underbara stunder. Han var en mycket speciell herre med en stor egen vilja men även med en enorm vilja att vara till lags. Han var en arbetsmyra av sällan skådat slag, och trivdes allra bäst med mig på ryggen ute på äventyr. Vi hade 100% tillit mellan varandra och Gayaal gick genom eld för min skull.

Vart jag än kom med honom så fick jag beröm för att han var så trevlig, väluppfostrad, lätthanterlig och mysig. Jag har otaliga veterinärräkningar med kommentarer om vilken trevlig häst jag har, och är det några som träffar mycket hästar så är det veterinärer.

Jag minns när han fick hovböld, som var rejäl och gick genom hela hoven från tån och ut genom ena ballen. Vi var till ATG och de fick skära upp stora delar av hoven, å därefter skulle Gayaal stå med gips för att stabilisera upp hoven. Så varje dag la vi om med jodopax och gipsade hela hoven. Å Gayaal stod som en ängel med frambenet upplagt på mitt knä där jag satt på huk bredvid honom och tvättade och gipsade. Hade han ställt ner hoven innan bandaget var färdigt så hade allt blivit förstört, men han försökte inte ens.

Så här kommer lite bilder på våra år tillsammans, från knappt insutten femåring till maffig tävlingshäst i dressyr!

Älskade pållisen kom oftast galopperandes när man kom till stallet...

Å med världens sötaste hjärta på mulen...

Stod alltid lös på stallgången..!

Å självklart stod han snällt still vid uppsittning med!

Det tog åtskildiga månader att lära Gayaal att bli lastad, men efter många timmars slit så hade jag världens mest lättlastade häst!

Han gick lös som en hund efter mig...såväl i skritt som i trav!

 TACK FÖR ALLA FINA MINNEN OCH NJUT AV DE VIDSTRÄCKTA ÄNGARNA I TRAPALANDA