Jag känner ingen häst som är så nyfiken och uppmärksam som Nero. Han har en radar för vad vi andra i stallet håller på med som vida överstiger alla andra hästar som jag mött.

Så snart jag stiger in genom stalldörren, så kikar han ut genom boxdörren, trots att han står långst in i stallet, å så nickar han lite igenkännande mot mig.

Så fort han får syn på Lisa, som skämmer bort min plutt något fruktansvärt, så visar han sin allra sötaste min, vilket allt som oftast resulterar i en klapp eller en godbit. Å står han uppställd på gången så vet han alltid när jag har med mig en morot från sadelkammaren, för då skruvar han lite på huvudet med blicken uppmärksamt fäst på mig.

Å när jag gör foderhinkarna och skär morötter och äpplen i bitar så iakktar han mig alltid för att försöka söta till sig ett smakprov.

När vi borstar inne i boxen står han ofta med huvudet vänt bak mot mig och liksom iakttar vad jag sysslar med, å vill gärna ha en puss så snart jag tittar åt hans håll.

Mysigaste hästen