Sagt och gjort, idag testade vi alltså att sätta på Nero ett kandar. Fick låna en stång av Erika med tungfrihet och rörliga skänklar, vilket ger en mild verkan. Fick bli utebanan idag då vädret var fint och sista dagarnas regn gjort underlaget perfekt. Skrittade fram och Nero kändes väldigt lugn och nöjd i munnen. Var ju lite orolig att han skulle tycka det blev mycket med dubbla bett i munnen, men det verkade inte bekomma honom det minsta.

Å jag säger bara WOW vilken känsla!

Nero kändes så nöjd och avslappnad i munnen, mjuk och följsam, sugandes men på ett positivt sätt. I galoppen fick jag precis den hjälpen jag saknat på vanligt bett, dvs att kunna påverka i själva fattningen utan att han tar bettet och drar det ur handen på mig. Erika kom ner och kikade på mig och vi var överens om att Nero nog är en kandarhäst, för han såg otroligt nöjd och avslappnad ut. Med Erikas hjälp tog vi även våra första stapplande steg mot piff och puff idag. Provade att samla honom i traven och trampa till ett par steg, och Erika gick bredvid och stöttade med röst och spö. Efter ett par försök så trillade polletten en bit ner och han trampade faktiskt till ett par steg, kul!