Oj vad tiden springer iväg. Det är lustigt hur det kan vara, ena stunden står man på en anläggning som har ridhus och man kan knappt tänka på hur det skulle fungera utan ridhus, trots att jag under många år stått utan ridhus tidigare.

Sen flyttar man till ett annat stall där ridhus inte finns på gården, men inte mer än fem minuter bort med bilen, alternativt 15min skrittväg.

Å hur ofta är jag då i ridhuset???

Ja idag var det andra gången sen jag flyttade hit, vilket var 30/11. Så på snart två månader har jag således varit 2ggr i ridhuset. Hur kommer det sig??!

Jo för jag älskar att det finns så många möjligheter och alternativ här. Ja menar anledningen till att det blev så mycket ridhusridning var ju att det inte fanns så många andra alternativ. Så roligt är det ju inte att skritta längs en hårt trafikerad väg i 30 minuter innan man kan börja rida, å dessutom vara tvungen att skritta samma väg tillbaka på hemvägen.

Men här har jag tillgång till säkert 10 olika alternativ på uterittsvägar som jag dessutom kan blanda efter önskemål, dvs skogsväg, grusväg, stigar, rakt ut i skogen, gärden etc. Det ger massor av variation vilket både jag och Nero uppskattar. Jag kan välja att ena dagen rida rakt ut i skogen, över stock och sten, för att nästa dag rida ett perfekt dressyrpass på ett snöigt gärde med otroligt bra underlag och den tredje dagen rida rakriktning och tempoväxlingar på mjuka skogsvägar blandat med hårdare grusvägar.

Naturligtvis fyller ridhus och ridbana sin funktion, för när det kommer till vägar och tävlingsprep, då behöver jag använda mig av en ordentligt uppmärkt bana så vi kan finslipa detaljer, men däremellan är det både nyttigt, stärkande och väldigt roligt att utnyttja det naturen erbjuder för att stärka och motivera ridningen.

Jag ser det, jag känner det och även Pia, Neros massör både ser och känner hur fin han är i musklerna. Så nog har det gjort Nero och mig gott att återerövra naturen!

Men idag...då var vi faktiskt till ridhuset en sväng och red. Skrittade dit i rena snöstormen, så då var det ganska skönt att komma innanför väggarna. Dagens pass blev ett känna av pass för att se hur han har utvecklats sista tiden. Vi jobbade lite öppna och sluta både på volt och längs spåret, red lite skänkelvikningar, ryggade och gjorde halter. Red tempoväxlingar både i trav och galopp, och jobbade med fattningar från både skritt, trav och ur ryggningen.  Red förvänd galopp, och efter att ha gjort det på ett gärde med snö som motstånd i flera veckor, så gick det som en dans idag och han har hittat en helt annan bärighet mot förut.

Nyttigt pass där Nero kändes loss och bärig. Idag kunde vi för första gången rida på i en ordentlig tempoväxling av galoppen på långsidan, och Nero låg kvar i form och bärighet både i ökningen och i upptaget. Så skön känsla.   

Där märks det vad allt snöpulsande och skogsridande har gjort för styrka och bärighet.

Kom även fram till ytterligare ett beslut idag, nämligen att jag ska prova bädd i Dinos box. Har alltid varit emot bädd då jag alltid haft hästar som röjt runt och krafsat upp allt vad bädd är, och tycker dessutom att det är ganska så lagom vidrigt när man ska mocka ur bädden. Men Dino är en särdeles jobbig häst att mocka till då han har en förmåga att mala ner skiten till småbitar då han drar omkring i boxen och dessutom flyttar han med sitt hö överallt och rafsar sedan runt för att få tag på varje strå.

I samband med vargtandsingreppet då han stod inne under dagen, så la jag in en extra torvbal så han skulle kunna vila mjukt. Å den har han nu packat till, å gissa om det var lättmockat idag. Så nu testar vi, om jag kanske får revidera min syn på bäddar. Väldigt många framhåller ju fördelarna med en hållbar bädd som kräver minimal insats om man sköter den rätt, så nu kör vi