ÄNTLIGEN!

Så sammanfattar jag dagens tävlingsstart. Efter att hela förra årets tävlingssäsong gick åt fanders pga vassa tänder och spänningar som följde på det, så var min känsla att vi aldrig riktigt fick visa vad vi kunde i LA. Å min plan var ju egentligen att rida Msv denna säsong, men pga förra årets skrala resultat så valde jag att starta LA även nu i vår, för att få bekräfta min känsla på träning, även på tävling.

Idag red vi en LA:3 på hemmaplan, skönt att slippa åka så långt och smidigt för sambon att hänga på.

Nero kändes fin på framridningen. Bjöd på bra och kändes avslappnad och fokuserad. Valde att endast rida fram i 40 minuter, eftersom jag upplevde att han blev lite trött inne på banan förra tävlingen. Nu när han är så fin, så finns det inget behov av att ta igenom utan handlar mer om att värma upp och lossa lite.

Lite bilder från framridningen....

Väl inne på banan tyckte jag att jag fick med mig känslan från framridningen. Det var dock varmt som i en bastu i ridhuset, så jag försökte bara att tänka på takt och fokusera på uppgiften vi hade framför oss.

Inledde med en misslyckad uppridning där Nero som alltid brukar maska fram och helst vilja göra halt innan vi faktiskt ska göra det, bjöd idag framåt och ramlade in i halten istället. Trist inledning. Men bara att glömma och gå vidare.

Fick en fin känsla i skänkelvikningarna, ryggningen var ok, lite öppen i sin form, men inte över tygeln.

Väldigt fin i galopparbetet med god takt och egen bärighet. Så när vi red ut från banan var jag nöjd med känslan.

Sambon fotade lite....

Å idag höll min känsla och domarens bedömning samma mått. Eller ja, jag har alltid svårt att säga hur bra det har gått. Men tydligen gjorde vi en fin ritt idag då vi fick fin kritik i protokollet.

Vi red ihop 68% och kom på en delad tredje plats. sista ryttaren petade oss från pallen då det endast var två placerade i klassen. Å även om det hade varit jättekul att få med sig en rosett hem när känslan var god, så förtar inte avsknaden av rosett hur nöjd jag är med Neros insats och känslan idag.

Nu känns det verkligen att vi är reda att ge oss in på MSVC på riktigt...kul!

Protokoll från dagens ritt...

Sötaste Nero innan vi lastade och åkte hem...alldeles lockig...