Vissa dagar bjuder på mer eller mindre obehagliga händelser..!

Vaknade imorse med ont i kroppen och lite halsont, attans, har inte varken tid eller lust att bli förkyld nu! Men jag hade ingen feber, så det var bara att göra sig iordning för jobbet. Väl på plats på jobbet så rullade det på till en början hade flexitiden på morgonen. Helt plötsligt under pågående samtal så känner jag att det börjar tjuta i öronen, jag får tunnelseende och känner att det börjar sticka i händerna. Turligt nog hinner jag reagera och ber att få återkomma till den jag pratar med, slänga av mig headsetet och landa ner på golvet, innan jag faktiskt svimmar   

Å antalet gånger jag svimmat i mitt liv är väldigt lätträknade.

Så där låg jag på golvet och väntade på att det skulle ge med sig. Tog mig upp i sittande läge medan kallsvetten forsade utmed hela kroppen. Efter kanske 10-15 minuter kommer en kollega helt ovetandes in och får en smärre chock när jag sitter på golvet, grön/vit i ansiktet och tämligen dämpad. Tur man har så fina arbetskamrater som på ett kick hade ordnat med att avsluta mina samtal på flexitiden, bokat in patienterna till läkarna, hämtat saft åt mig och tagit sin an mina inbokade patienter.

Satt på golvet i över en timmes tid innan jag kände mig stabil nog att ta mig upp på en stol. Från stolen till fikarummet där jag fick i mig lite att äta och dricka, å då börjar jag frossa istället.

Så det var bara att kasta in handduken och rulla hemåt. Väl hemma kröp jag ner i sängen och sov bort eftermiddagen. Vid 16-tiden hade jag 39 graders feber och fruktansvärt ont i muskler och leder.

Var bara att klamra sig upp och med sambons hjälp bege sig till stallet. Mockade, fixade mat och vatten innan vi åkte hemåt igen. Nu tillbaka till sängen!