Idag var det äntligen dags för båda killarna att åka på dressyrträning. Hade fått tider med ett annat ekipage emellan, så jag kunde ta med mig båda herrarna samtidigt och hinna med att byta i mitten.

När jag kom till stallet så låg Nero och mös i skolskenet...

Båda killarna klev snällt in i släpet och stod stilla under färden.

Dino var först ut och att han skötte sig med bravur när han fick stå uppbunden utanför transporten medan jag gjorde iordning honom. Detta trots ett helt nytt ställe med mycket hästar och rörelse, bra inför tävlingssäsongen känner jag!

Väl inne i ridhuset var det mycket happening med ekipage som red, andra djur som rörde sig och dessutom ett helt nytt ridhus för honom. Så han var lite sprättig i början, skrittade honom för hand i 10 minuter så han fick se sig omkring och spänna av. Satt sedan upp och red som vanligt. Så himlans stolt över att han är en sån klippa sin unga ålder till trots. Ska bli så himla spännande att komma ut och tävla med honom.

Fick mycket beröm för min fina lillkille som dessutom skötte sig med bravur på träningen. Vi skrittade, travade och galopperade. Övade på att hitta en lagom arbetsform och att få honom liksidig. Mycket beröm för att han är väl framme för sin ålder och har en väldig arbetsmoral, å vad stolt jag är över honom!

Hästbyte och så var det Nero tur istället. Han skötte sig dessvärre inte lika bra utan var tjaffsig och vill inte gärna ta stöd i handen. Han är så himla missbelåten med att ha bett i munnen att det gör ont i mig. Trots att vi har mildaste bettet och remontnosgrimma löst spänd så är han missnöjd. Får se hur han känns imorgon, vill ju så gärna komma ut och tävla med honom och önskar att vi får en regeländring som tillåter bettlöst även i dressyren snart!

Så snart han slipper bett i munnen är han supernöjd, stadig och väldigt fin. Känns skönt med en tränare som sett skillnaden och förstår min frustration.