Vissa gånger är jag väldigt glad över att ha en extremt cool fyraåring, men idag blev jag rädd. Inte för Dino, men för att det finns personer utan vett i huvudet. För hade jag inte haft en så cool fyraåring, då hade dagen slutat på ett helt annat sätt!

Idag är det som många vet om bockjaktspremiär, dvs man får idag börja jaga rådjurs-hannarna. En väldigt efterlängtad dag för många, vilket jag har full förståelse för, eftersom jag är jägare själv!

Å eftersom jag är jägare själv, så försöker jag alltid visa hänsyn, då alla har rätt att vistas i naturen under alla årstider, men att man kan visa varandra hänsyn och respekt.

Så när jag ídag visste vad det var för dag, så valde jag att rida på vägen, med tanke att inte vara i vägen för de som vill jaga råbock, men samtidigt kunna rida min häst.

Så Dino och jag skrittar iväg längs uppfartsvägen. Jag noterar nästan omedelbart att det sitter en jägare i en liten dunge längs vägen. Men jag ser honom och tror att han ser mig. Ser även att det är en råbock längre fram på gärdet men vi skrittar lugnt vidare och allt går bra. Rider upp till Lanhöjden och tillbaka, Dino sköter sig utmärkt och bjuder på ett väldigt trevlig pass.

Trötta och nöjda skrittar vi tillbaka längs uppfartsvägen till stallet, Anna kommer åkandes i bilen och passerar oss. Jag ser att samma jägare sitter kvar, men att råbocken passerat över till andra sidan vägen om mig. Således tänke jag att jägaren inte haade fått rätt läge. Helt plötsligt så smäller det till precis bredvid oss och Dino, cool som han är skuttar till, men gör inget mer.

Då sitter det en jägare längs skogskanten som antingen inte noterat oss, eller som skiter idet. Inget av det är ok, eftersom det i enligt med jaktlagstiftningen ska ha försäkrat dig om din omgivning och att det är ett korrekt skjutläge. Så han har alltså skjutit rådjuret precis bredvid oss, för när första skottet brunnit av så reser han på sig så att jag ser honom.

Hade jag haft en mindre cool häst så kunde det ha slutat i katastrof. Dino kunde ha bliit livrädd, slängt av mig och skenat och skadat sig, jag kunde ha slagit mig halvt fördärvad om jag åkt av.

Eller tänk om första skottet inte tagit som det skulle och rådjuret rusat åt vårt håll, då kunde vi blivit träffade.

Blir så arg och besviken på att det finns jägare som inte visar någon hänsyn. Även om min häst är trygg och cool, så finns det väldigt många andra som inte är det. Å när det dessutom smäller precis bredvid en, då rycker ju även jag till, även fast jag inte är skotträdd. Men man är så oförberedd.

Bästa Dino!

Nero longerade jag en sväng på ridbanan idag. Han ser ganska bra ut, syns viss rörelsestörning i bogen, men inte längre någon hälta. På söndag kommer Pia för att hjälpa oss, blir toppen!