Efter veckor och månader av trassel med Nero pga vassa tänder som orsakat spänningar i nacke och rygg där jag jobbat med alla medel jag kan för att mjuka upp och återfå den fina känslan vi hade i våras. 

Efter att Jenny varit ute och rättat till munnen så har vi med hjälp av massage, akupunktur, equiterapeut och ridning jobbat med att lösa låsningar och spänningar i honom.

Å idag bjöd han för första gången på ett sånt där travpass där han svävar fram med en mjuk kontakt i munnen och härligt sug framåt. Jag njöt av känslan att återigen vara ett med hästen och tårarna var inte långt borta. I galoppen är det fortfarande lite kämpigt, men dagens och gårdagens pass ger mig hopp om att vi är på rätt väg. Älskade Nero!

Nero har för övrigt fått ett riktigt elakt bromsbett vid skapet som varit väldigt svullet och fult. Upptäckte igår att det spruckit upp och jag tömde det på var både igår och idag. Tvättade ordentligt rent men lämnar det öppet så skiten kan komma ut.