Alltså ibland blir jag inte så lite trött på mig själv. Eller kanske inte på mig själv utan mer situationen som sådan. Har inte helt blivit kvitt förhårdnaden eller blåmärket från stallets kobra som angrep mig. Å idag när Anna och jag red ut tillsammans i snön och körde ett mysigt pass med mycket snögalopp, så skulle vi avsluta turen med en ny slinga. Å på den slingan var det en vägbom som vi skulle passera förbi. Var en något smal passage pga en elstolpe som stod precis bredvid. Men Anna övertygade mig om att hon brukade rida förbi utan problem. Dock fick Nero lite bråttom igenom och på elstolpen satt det ett järnstag där mitt ben fastnade. Som tur är hade jag mina graningestövlar med täckbyxor över. Men nu har jag en svullnad stor som en hel hand på framsidan av höger smalben. Gött!

Svårt att visa på bild...men om ett par dagar har det kanske blivit lite mer färggrant.