...alltså ibland känner jag verkligen för att bara lägga mig ner och skrika som en unge på golvet. Saker strular, vuxna människor beter sig som skit och jag känner mig som den enda vuxna personen som tar det ansvar som faktiskt förväntas av en. Alltid samma besvikelse gång på gång, och det är dom tillfällena som jag tröttnar på att vara den som alltid gör min del, att alltid vara den som ställer upp och alltid vara den som tar ansvar. Å framförallt stör det mig när det är den som strular mest och som gör minst är den som gnäller värst. 

Då är det tur att jag har mina hästar att fokusera på istället och idag blev det mörkerpremiär för Nero. Slutade 16 på jobbet och åkte direkt till stallet. Hämtade in Nero bums och borstade och klädde på. Idag fick det bli både täcke, reflexboots och väst på mig. Red runt skolan och hjälp vad mörkt det var. Nero blev lite pigg och på i mörkret, men vi jobbade mycket övergångar och tempoväxlingar för att sätta fokus på jobb istället för mystiska ljud i skogen. 

Efter avslutad ridtur fick Nero stå på gången medan jag mockade åt honom. Ställde sedan in honom i boxen, hämtade in övriga hästar och slutligen Dino som fick ställa sig på gången medan jag mockade och fixade med eftermiddagsmaten åt honom. Bjöd på en ordentlig rykt och sen fick även Dino komma in i boxen för eftermiddagsmat. 

Hemma blev det myskväll med sambon och katterna. Uppskattat!

Ibland blir det fullt i sängen...