Suck...det är dagar som denna som jag med säkerhet vet att jag älskar hästlivet mer än det mesta! Varför skulle man annars dag ut och dag in med samma glädje borsta bort ett ton lera från sin älskade häst. Lera som blir till ett fint damm som lägger sig som ett andra skinn, som smiter in i näsan så man nyser som en galning, som lägger sig på tänderna så det knastrar så fint när man biter ihop och som fägar såväl hår som kläder till den trendiga mudnyansen i ett litet kick! Lera är livet, åtminstonde om du frågar Jerez