Det är väldigt lätt att bli hemmablind när man håller på med sin häst varje dag, året om. Å det är en av de stora anledningarna till att jag tycker det är så roligt att ha denna blogg att kunna se tillbaka i. För det är egentligen först då som man inser vilken resa man gör, och allt som har hänt längs vägen.

Det är så roligt att titta på bilder från nu och då...att kunna se att jobbet och tiden man lägger ner faktiskt ger resultat.

Så idag bjuder jag på lite utvecklingsbilder på Nero...

Första gången jag träffade Nero var i maj 2012 när jag provred honom. Första bilden är det Lina som hade hand om Neros inridning som sitter på, och bilden under rider jag själv;

Första gången på hemmaplan, dvs nyurlastad, juni 2012.

Första ridturen, juni 2012

Ridtur på midsommarafton 2012, här syns det att han är tunnare, vilket berodde på att han stressade något fruktansvärt när han kom till det nya stallet.

Så matte gödslade med foder, på med hur mycket som helst, å fick en reaktion, dvs han la på sig och började se riktigt rund och fin ut.

Sen kom skadan i juli 2012, sträckningen i hagen som ledde till boxvila i minhage utomhus, å det stressade Nero som tunnade ur fruktansvärt fort

Men så snart han fick komma ut på stor hage och kunde ägna mer tid åt att äta och mindre tid åt att stresse över vart de andra hästarna var, så la han på sig igen!

Så sakteliga kom vi så åter igång med att rida och kunde börja bygga muskler, bilderna nedan visar vad mycket rumpa och

halsmuskler han tappade...

Men...med lite gödning och träning såg han såhär fin ut i september!

Nytt stall i oktober, vilket inte påverkade Nero i negativ riktning, snarast tvärtom. Han är så nöjd och tillfreds med sina hagkompisar och rutiner, å det syns inte minst i hullet.

Å november månad, det är nu. Nero har gjort otroliga framsteg under de månader jag har haft äran att äga honom, å just nu har han en välförtjänt viloperiod i 4 veckors tid, men som jag längtar efter att komma igång och rida igen....